söndag 17 maj 2009

Träning i Norrala


Glad. Upprymd. Fundersam. Det var ett tag sedan vi gjorde någonting - Dorran och jag. Funderingar om vart vi låg i träningen var inga funderingar utan rena fakta. Vi sög rejält. Det hade ju varit roligt att kunna starta från där vi var när vi tränade som hårdast, få se nu........ När var det nu igen ????
För att bli det jag vill och komma dit jag en gång ville komma, krävs det träning och åter träning. Vilket inte har varit aktuellt. Jag kan bli lite ledsen över det. Jag har inte mått så bra och då får vissa saker stå över. Tyvärr har Dorran blivit lidande.
Markeringarna gick ok. UT tecknet, längre ifrån mig, gick hyfsat. Närsöks signalen var ok. Fotgående undrar jag om Dorran har tappat helt. Har hon någonsin varit så dålig som idag?! Stoppsignalen - ja vad ska jag säga om den? " Fattades en del" kanske.
Men jag tränade med ett leende på läpparna hela tiden. Iof så rynkade jag pannan lite då och då. Och förundrades en gång åt att har vi verkligen tappat så mycket?
Fast det är klart. Inte vill jag visa att vi inte har tagit oss över tröskeln inför den andra träningen som kommer att ske inom kort. Det är jag för stolt för. Imorgon åker pipan fram. Hoppas att jag kommer att använda den också.

1 kommentar:

Sussi sa...

Jag tycker det låter som en lyckad träning. Kerstin har glömt närsök, position och efter ett par oigenomtänkta träningar så har hon även tappat pipa och ut! Vet inte om jag vågar ut och träna igen...vad ska då hända???? = b

Med tanke på att jag har köpt min 4e visselpipa under Doris 5åriga liv så är jag nog lite hård i munnen: Vilken typ är du?