Chock!

Doris har tränat - IGEN! - och är nog fortfarande i chocktillstånd.

Först ingenting på ett antal månader. Sen världens helgträning med instruktioner på engelska, och igår vatten träning med kompisen i byn. Halleludia!

Trevlig midsommar på er. Vart ni än är!

Helgträning med Bettinson

Mark
Kurs med Mark och Jamie Bettinson.
Undra om jag inte kan säga att det har varit den bästa kursen jag har varit på under min tid tillsammans med Doris?!

Vi delades in i 2 grupper. Jag kom med i Marks grupp. Vilken människa. Jag är ledsen Janne men jag tror jag är kär! Det som jag gillade allra mest var att man riktigt såg att han ville hundens bästa. Klara upp svåra situationer. Göra det bästa för hunden. Göra så att det lyckades. Dont worry, no worry. Ingenting var omöjligt.

Jag gillar när folk säger vad dom tycker utan krusiduller. petar i en. kommenterar. Jag är så full av inspiration och har fått ett nytt tankesätt till träningen som så länge har varit nerlagd.


Vi satte igång på lördagen och slapp regnvädret som dom hade lovat skulle komma. Vi gick på linje hela dagen. Både under lördagen och söndagen. Markering, dirigering. Tänk på att låta hunden gå tillräckligt långt ut i vind. Sen agera. Släpp inte hunden för långt, men agera inte för tidigt. Det VAR mycket att hålla reda på.

På markerna vi hade framför oss så var det så fiffigt upplagt att OM du släppte hunden för långt så såg du inte vad den gjorde och stoppade du den FÖR tidigt så hade den inte chans att komma rätt i vind. Du måste hela tiden titta på hela bilden innan du skickar - hur går vinden? när ska jag agera? m.m

Det har varit mycket för både Doris och mig i helgen. Fastän Dorran inte är världens bästa markör så skötte hon sig väldigt bra tycker jag under markeringarna. Det VAR jobbigt att hålla reda på vart markeringen/markeringarna föll. Hur vinden låg och att agera i rätt tid. Som jag har sett förrut på Dorran, så måste jag visa att det här tolererar jag inte och om hon inte gör som jag säger - visa det och sen gå vidare. Det blir så mycket bättre då.

Kroppspråket är viktigt. Att visa att DU vet bättre än hunden talar sitt tydliga språk. Det fick jag bevisat när Mark styrde Doris helt makalöst med tecken hon inte provat på tidigare. Han fick henne precis till dummisen men andra tecken och signaler än jag använder, men med en attidyd, självsäkerhet, kroppspråk som kan göra vem som helst grön av avundsjuka.

SÅ vad lärde jag mig av det? Lita på dig själv. Var bestämd och tveka inte! Hunden kan. Det var verkligen roligt att se Dorran agera efter vad Mark ville. Hur hon försökte tänka - vad vill han med dom där signalerna och genom hans kroppspråk agerade hon som han ville. Vilket samspel, och hon har aldrig träffat karln förrut! Jag sa det i inledningen av mitt inlägg men säger det igen - jag tror jag är kär!

Vi skickade hundarna "över" hinder och dirigerade mot gömda områden på ca 150 meter. Vi fick skicka hundarna till ett område där det låg dummisar i ett backkrön som dom visst om. Sista ggn var det tomt och det visste ju naturligtvis Mark om, men inte jag.

Man hinner bli lite nervös när man lägger på närsökssignalen just när hunden försvinner ner för krönet - vad gör hon nu på andra sidan? Fortsätter hon till "Ryssland" eller lyssnar hon på min pipa och stannar för att söka i området? Mark såg allting efterom han hade gått för att se hur hon jobbade.

Efter vad som känndes som en evighet, bad han mig kalla in hunden och då tror man ju att hon just varit till "Ryssland" fram o åter. Men hon hade lyssnat på mina signaler och jobbat på bra i området. Vilken stjärna! Min lilla Doris.

Lägger ut lite bilder på Susanne och Kärstin under "över" träningen, eftersom jag inte har bilder på mig och Dorran in action.
över
över
över
---------------------------------------------
Söndagens väder kunde inte vara sämre. Regnet öste ner.

Trots att vi hade otur med vädret var Mark på ett väldigt bra humör. Vilket gjorde att vi var på ett bra humör. Vilket gjorde att hundarna orkade jobba på i dåliga förhållanden. Vilken instruktör. Vi fick fortsätta lite på gårdagens uppgifter. Avstånden blev mycket längre och med mer störningar. Dorran skötte sig mycket bättre - kan det bero på att jag var mer bestämd med hur jag ville att det skulle vara. (GET THE WHOLE PICTURE)

Werry, werry good work, var vad han sa. I like this dog werry much. Och när jag sa att Dorran springer så otroligt fort fick jag till svar att - I know, I have ben watching this dog for two days - i know!
Intryck under helgen:

• Get the whole picture.
• Leve her.
• Let her go.
• Wait.
• Det är jag som bestämmer - visa det.
• Se till att -Få till den där förbannade pipan.

Extra grädde på moset vara att Susanne med Kärstin var hos oss under helgen och var på kursen med oss! Det var så roligt att träffa Er igen!

Dagens insats!

Gamla lilla underbara Yra. Janne tog med sig hundarna på promenad och efter en bit så kom det en springer spaniel rusande mot dom. Doris rusade efter och hundarna började leka. Det var vad Janne sa.

Yra hade någonting i nosen och styrde stegen bestämt in i skogen, brydde sig inte om den andra hunden överhuvudtaget. Janne såg att Yra följde upp någonting och gick efter och väl framme så satt det en tjej, fastklämd i stenrösen. Hon hade sjunkit djupt ner och satt fast ordentligt och kunde inte komma loss.

Janne fick dra länge i benet innan han fick loss henne. Ont hade hon, hon hade ju suttit där ett tag. Det var tur det gick bra och att det inte var vinter och minusgrader ute. Slutet gott - allting gott och Yra, min lilla pensionerade räddningshund, visade att även efter pension så kan man jobba! Med eller utan sin matte!