Ryggläge i soffan med benen i vädret
är Dorrans hetaste tips till alla som inget har att göra. Galoppera i koppel vid mattes vänstra sida går oxå bra. Livet är tråkigt både för matte och Doris just nu. TRÅKIGT! Jag körde lite possition ute idag. Hade Dorran framför mig och sa fot. SMACK! så satt hon vid benet. Som limmat. Blåstirrandes in i ögonen på mig. Har nog aldrig haft sån fin lydnad på henne som jag har nu. Hon gör allt. Nästan allt som jag ber henne om. Bara hon får jobba. Pip-sitt som jag nöter inne fungerar oxå. Nu vill jag bara ta ut henne på åkern och köra mina dirigeringer. Varvat med närsöks övningarna i skogen. Med störning. Jag vill- jag vill- jag vill.Och det ända vi gör är att gå lugna korta koppel promenader för att såret inte har läkt ända in. Det ser bättre ut men INTE bra.



Var ut en vända med Yra i skogen.
Tranorna flög övanför våra huvuden.

Annars så har vi mest fikat idag känns det som. Grävmaskinskillen kom tidigt i morse för att göra i ordning för garaget som Janne vill ha upp så fort som möjligt. Så när han ändå var här så planade han ut på framsidan. Det är tänkt att vi ska ha någonting där. Antingen en grillstuga eller liknande. Vi får se vad det blir. Kanske blir det bara en öppen yta. Ialla falla så fikade vi med honom vid 12 tiden. Jannes farbror kom förbi o då fikade vi igen, sen kom jannes brorsa o Nathalie förbi. Då fikade vi igen. Mellan allt fika så tog vi bort staketet och röjde ner några träd.
Nu är jag helt slut. Ska duscha, ta ett glas vi o sen är det godnatt.
Nej jag skippar vinet. Inget mer vin för min del efter festen i Umeå. Jag tar en öl i stället! Ha en trevlig helg på er.

Ralf Falkeland
I fredags var jag på Falkelandinternatet, del 1.
Vi skulle samlas på Mössön vid 16.00 tiden. Det tog ca 30 min att fara från Norrala så det är ju som nära. Stället var helt underbart fint.

Människorna som tränade hund var kanontrevlig och verkade ha samma prioriteringar som jag vad gäller fika och grillning vid träningstillfällena. Det är ju en viktig del av träningen! Som man inte kan vara utan!

Deras hundar skötte sig exemplariskt. Det lilla jag såg var i samma anda som hur jag har tränat. Det är ju alltid roligt att se om man tränar lika eller inte. Utbyta tips osv.

Sen har vi Ralf Falkeland som var en ny trevlig bekantskap. Vi ska ha del 2 och 3 den 10-11 maj och förhoppningsvis så ska tassen vara fin tills dess. Fick några nya Aha upplevelser samt påminnelse om övning som jag har glömt bort.

Ekipagen började med fotgående och lydnad.Det såg bra ut.
Sen blev det markeringar in i skogen. Hundarna stod på linje och den som skulle apportera fick gå runt linjen och ställa sig på en annan plats och skicka.

Ekipagen gick sen på linje och det kastades markeringar både framåt och bakåt så här gällde det att hunden var följsam i svängarna så den inte missade markeringarna.

Sen var det dirigering med målträning. Det var så som jag har tränat förrutom en detalj och det var att hundarna inte var ända fram till målområdet innan första skicket. Vi la ut en drös med dummisar vid ett område och sen skickades hunden och man backade så man fick ut avståndet.

Det såg bra ut. Jag är ju petig ,så jag hade gått ända fram med Dorran första ggn. För att sedan öka rejält i avstånd. Just för att första skicket ska bli så rakt som möjligt.

I alla fall så var Ralf väldigt trevlig och jag ser fram emot vad han har att erbjuda den 10 maj. Känns som att jag kommer att få mycket kunskaper att fylla på i ryggsäcken. Och det är ju det man vill!

Till gänget i Huddik: Tack för i fredags! Det var trevligt.
Vi ses den 10:e.

2 veckor till i koppel.

Det läker bra.
Yra lever livet! Egna promenader med matte. Livet kan inte bli bättre! Det känns lite konstigt att bara gå långpromenader med en hund. Men Doris skada det läker bra, så snart kan Dorran följa med som vanligt på promenaderna. Jag har anmält mig till en träningsdag här i Söderhamn den 1 maj. Jag har kommit i kontakt med en tjej i Iggesund som erböd oss att träna med dom. Det kommer vi naturligtvis att nappa på! Kul att hon hörde av sig. Just nu ligger hundarna i soffan o njuter av livet. I helgen har vi köpt en tv. En stor en. "50 tum". Den är gigantisk. Den passar i rummet eftersom rummet är så stort. Vi har även varit barnvakt till Jannes brorsdotter, Nathalie. Det var full rulle från början till start. Dockhuset jag har sen jag var liten var en höjdare. Nu ska vi göra klart bänken i köket och montera upp tv:n på väggen.
Ha en bra dag!

Ja så var det med den träningen!
Igår på våran promenad så skar sig Dorran i tassen. Tur det fanns lite snö på backen så att jag såg det på en gång. Tur också att veterinären fanns på plats i Söderhamn så jag inte var tvungen att fara till Bollnäs.
Det var riktigt djupt och såg riktigt otäckt ut.
Lite lugnande och lokalbedövning, 6 stygn, och 1300 kr fattigare! F_n där rök mina träningsplaner. Jag hade tänkt anmäla mig till en träning som hålls här utanför Söderhamn i helgen men det är ju int´lönt. F_a! Nu är jag irriterad och det blir jag int´i första taget. Mummel, mummel, mummel.
Jaha, vad ska vi träna då - INTE DRA I KOPPEL, kanske? För det är just vad det blir. Koppelpromenader!!!!!
ÅHHHHH. skriver mer när jag har lugnat ner mig.

Tårar av glädje
Ibland blir man glad för det minsta lilla. Som när jag tränade räddning och blev jätte ivrig och glad över att se ett skrotupplag mitt ute i skogen. Eller när man for på E4an och såg grustag med alla tänkbara maskiner skrymslen och vrån. Det var förr i tiden. När Yra var allert och matte inte alltid insåg sina begränsningar.
Idag på promenaden gick jag till ett ställe jag inte hunnit utforska tidigare. Där gick vi, i skogen, hundarna o jag (Janne var på nån veteranbilsträff i Bollnäs).

Jag tänkte på allt mellan himmel o jord och så helt plötsligt hände det!
Jag lyfte på huvudet o i gläntan såg jag vatten, med vass,jättemycket vass. Och då får jag den där känslan, -blir varm i kroppen och det känns som att jag bara vill se mer och lägger upp alla möjliga tänkbara träningsupplägg. Känns bra att den där himlastormande känslan(om man får kalla den så) fortfarande finns kvar, fastän jag har slutat med räddningen. Jag blev bara så glad!
Människor som inte tränar hund måste tro man har någonting löst, men vad gör det! Det är deras förslust.Där blir i alla fall ett bra träningsställe att köra vattendirigeringar i.

Jag har kört några närsöksövningar och har köpt nya bollar i plast som jag tror luktar mindre. Jag la ut 2 tennisbollar och 2 plast och tennisbollarna gick bra att leta reda på, men plastbollarna gick sämre. Trodde jag. Dorran letade o letade och var jätte duktig som höll sig på samma yta hela tiden. Tillslut var jag tvungen att gå fram o se HUR svårt det var och om dom fanns kvar. Då ligger ena bollen helt öppen och nog har Dorran sett den men hon tänkte väl -vart fan är tennisbollarna?!?!

Gjorde om övningen och la in närsökssignalen men inte kom hon in med plastbollen. Hon började i stället lägga på större sökyta! Jag gick fram igen och lyfte upp bollen för att sedan lägga ner den på samma ställe. Gjorde om övningen och hon agerade precis likadant. Ignorerade plastbollen o letade tennisboll. Jag gick tillbaka en 3e ggn. Stoppade in plastbollen i munnen, berömmde, la bollen på backen, gick tillbaka till start och la på närsökssignalen. Då sitter Doris kvar o glor på mig o fattar inte vad hon ska göra! Lägger på närsöket igen och så när hon tveksamt tittar på bollen lägger jag på världens jätte duktigaste hund och hon kommer in, med bollen. Där bryter jag och i morgon kör vi bara med plastbollar på samma ställe. Min lilla gulliga Doris.

Träningsplaner
Nu när jag vet vad vi måste träna på så har jag en plan. Måndagar.Onsdagar.Lördagar ska jag träna närsök. To.m vecka 20. Så det är bara att sätta upp taktiken.
Jag har 2 områden som ligger i linje med varandra. Kommer att varva mellan dom. Lägga till störningar, mm Igår var jag och pratade med den närmsta grannen och det var OK att vara på åkern o träna. Bra.Tack för det! Meddans jag var till grannen hade ytterdörren gått upp?! När jag kom från grannen så möttes jag av en Yra som kom emot mig, spårat eller fritt sök, vet inte? men hon hittade mig i alla fall. Det är annat mot för vad Dorran gjorde. Jag hann tänka att nu var hon på väg in mot st an, eller kanske rent av halvvägs till Umeå. Inget är omöjlig. Jag gick in och hoppades att hon satt i köket o väntade på mat, men det gjorde hon naturligtvis inte. Gick ut på bron o busvisslade. Väntade en evighet och hörde sen ett dundrande på altanen. Där kom hon. Flåsandes och överlycklig över att HON hade hittat mig. På altanen dessutom! Hon kom från skogen så hon har antagligen gått våran promenadrunda alldeles själv. Eller så har hon sett sin chans att ta en egen runda i skogen, alldeles själv. Och gjort precis som hon har velat, levt loppan.