...har ut bytts mot Lo djursfrossa.
Jättelöjligt, men sant. Visst är det fint o roligt med alla djuren runt huset, men lo djur, -Nä.
Så nu måste jag själv ut i mörkret när jag släpper ut hundarna. Så jag kan rädda dom för den stora farliga katten (?) Och jag hör naturligtvis alltid konstiga ljud i buskarna. Och naturligtvis så är det ju just lo djuret som är i busken. Självklart tror jag det. Så när hundarna har snabbkissat så flyger vi upp för trappa allihopa och hundarna tänker antagligen att jag är helt galen eller så tror dom att -aha, ännu en ny lek. Först-en-in vinner nattmackan. JIPPI!
Magnus Hultin (med Emil på bilden, Yras halvbror) ska prata om räddningshundar. Jag kommer antagligen att minnas tillbaka på allt roligt, alla kompisar och alla resor o prov vi varit på o ev. fälla en tår. (har man lätt för att grina så har man) Man gör helt enkelt en Petra. Men mer om det berättar jag om en annan ggn.
Har även tittat på Idol fastän jag tycker det är så pinsamt när folk inte kan sjunga. Men det är ju desto roligare när man får höra dom som kan. Har även varit till Hudik en sväng o tittat i affärerna. Hittade ingenting, hade inte kommit in så mycket nytt, tycker jag. Tur det för jag har inga pengar! Alla jaktprov, kurser, resor o allt som följer med det har gjort att det tar en bra stund att komma tillbaka till den mängd pengar som fanns på kontot innan våren. Så är det att ha ett intresse som växer, som man vill veta mer om. Och aldrig blir man fullärd. Tur är väl det. Vad gjorde man då?
Har även tränat Dorran på långa dirigeringar med störningar som hon får ta efter att hon har gjort det jag vill. Funkade jätte bra. Hon slutade träningen med att hoppa ner i ett dike som var orange-brunt och drack från det illaluktande vattnet. Hoppas hon klarar magen så jag får sova hela natten. Har varit dåligt med det nu några nätter.Nu har Magnus pratat och jo, längtan till Norrland är stor just nu och jo, jag grät en skvätt. Till o med Yra kom fram till mig och tittade konstigt upp mot datorn. Magnus, Du var kanon! Krama Emil o Cesar från oss i Norrala.
Jag saknar er.
