Här händer det inte mycket.
Dorran är halt och vi vet inte exakt vad det är. Hittar inget på röntgen men så fort värktabletten slutar verka blir hon stel och kan inte hoppa/gå i trappen. Så vi vänta o ser om det går över. Kanske har hon sträckt sig. Vi hade tänkt träna på lördag. Eller det ska vi väl fortfarande men passiv träning. Vilket är bra iof.

Jag avslutar med 2 bilder på muskedundrarna Zack och Yra. Visst ser man att dom är syskon?!

Frissan
För ca en vecka sedan bestämde jag mig för att gå till frissan. Men till vem skulle jag gå? I Umeå hade jag en favorit på Ålidhem. Men jag skulle ju bara klippa lite på längden och klippa upp det. Hur svårt kunde det vara?

Tog kontakt med en frissa på ett köpcenter och fick en tid. Väl på plats så kändes det inte bra - det kändes som om jag ville fly och inte komma tillbaka. Men så tänkte jag - hur svårt kan det vara?

Så efter min beskrivning så började hon att klippa. Och hon pratade om allt och med alla. Kändes som hon var mer utanför klippstolen. Splittrad. Okoncentrerad. Hispig. Det kändes inte bra. Nåja, tänkte jag. Det var första o sista ggn jag gick hit.

Väl hemma så började jag kolla och upptäckte 2 toffsar på vänster sida som var ca 3 cm längre än resterande hår. Vänster sida var i allmänhet för långt och så kollade jag på sidan - framtill -där var det avhugget i nån konstig form. UUUUUUURJJJJJK- nåja det växer ju ut.

Några dagar gick och jag kände att jag ville att en annan frisör skulle ta en titt på skapelsen. Sagt o gjort. Bedömningen blev - Jaaaaaaa - det här ser inte bra ut. Frissa nr 2 fixade till det så gott hon kunde, men kunde inte ta allt för då skulle jag bli korthårig! Nå ja - det växer ju ut!

Bloggar inget om vad som har hänt idag. Bilderna får tala för sig själv.

Idag har vi lagat och ätit palt.
Mamma, pappa, farmor var här. Mums. Det var rena kaoset i köket efter att jag och mamma varit i farten. Ca 30 st. palt blev det och det kommer att gå åt. Egentligen var det lite, med tanke på hur gott det är att steka upp palt och äta med smör. Just nu ligger vi i soffan och har en släng av paltkoma.

Idag har hundarna och jag varit på en långpromenad i skogen. Solen värmde skönt och det var vindstilla. Det är helt underbart att gå ute nu när löven skiftar färg - dom få som finns kvar. I morgon ska jag ta med fika och bara njuta.

Janne har grejat på tomten. Tror han just bara hann ut så satte han igång att elda. Lite av en pyroman kanske? Vi har fått en oljetunna - som är jätte bra -men måste man elda så fort man går ut?

Jag har så smått börjat rensa på utevinden. Igår var jag så trött och less så då blev det mycket slängt. Imorgon gör jag ett ryck till. Känns ganska bra att rensa och kasta. Vissa saker visste jag inte om att dom fanns kvar. Så varför spara på det?

Susanne Forsner 40 ÅR ! GRATTIS !
Imorgon fyller Susanne 40 år och jag är int´i Umeå. Jag saknar henne och önskar att jag vore där så jag kunde fara o gratta henne. Ska prova ta mig uppöver så småningom så jag kan gratta henne på riktigt och inte enbart genom cybern/telefonen/posten.

Inga konstigheter med hundarna. Allt flyter på som vanligt. Yra hittade en nergrävd dummies som varit borta i ca 1 månad. Det var ju bra. Det var en av dina Petra. Jag har fortfarande borta ca 3-4 st. Så det är bara att fortsätta leta Yra. Du har en nos värd av guld!

Dorran tycker att livet fick en trist vändning efter alla resor - prov - vi varit på. Det tog tvärstopp efter Umeå. Men sånt är livet. Nu vilar vi och lägger upp planer inför kommande säsong. Jag funderar på att ta upp lydnads träningen igen. Mest för att jag vill ha någonting att göra och jakten ligger inte på önskelistan just idag.

Den 1 november tar vi åter tag i den träningen men tills dess är det jaktåterhämtning. Doris vill alltid träna jakt - men jag känner att jag behöver komma ifrån ett tag. Så lydnaden blir ett bra komplement.

På återhörande!

Jaktprovs säsongen är över
Reflektioner. Tankar. Funderingar.
Vi avslutade säsongen på dubbelprovet i Umeå. 3e pris på lördagen för Monica Andersson och 2a pris på söndagen för Frank Hermansen.

Jag har lärt mig att under ett dubbelprov så är Doris väldigt olydig på första provdagen och under andra dagen så svarar hon fint på mina signaler. Bra. Träningssak. Det jobbar vi på under vintern.

Har även uppmärksammat att markeringarna inte är tipp-topp. Vissa prov går kanon. Beror ju naturligtvis på vilken form Doris är i. Hur dubbeln är upplagd. Träningssak. Det jobbar vi med under vintern.

Nervös tror jag alltid att jag kommer att vara. Det jag kan bli lite förbannad över är att när jag blir nervös så kan besluten bli lite otydliga - meddelandet till hunden går inte fram och så skiter det sig pga av MIG. Träningssak. Det jobbar vi på under vintern.

Det jag känner nu i Elit klass är att jag tycker, samtidigt som jag är nervös, att det är väldigt roligt! Det är roligt att gå på prov. Det är roligt att se hur dom har lagt upp provet.

Roligt att få gå för en bra domare. Som under sin kritik av hundens arbete och föraren för den delen, kan ge sådan kritik att det känns som att du har världens bästa hund fastän ni inte nådde ända fram just idag.

Att få gå för en riktigt bra domare som kan läsa hund. Som ger konstruktiv kritik och sänder ut en bra stämning till provdeltagarna. Det är en förmån för oss deltagare. Det är bara att buga och lyfta på hatten.

Det kan variera mycket på kritiken från domarna. Och ibland även i bedömnings protokollet. Men det är vad domaren tolkar som gäller. Och det säger jag inte emot. Skulle aldrig falla mig in. Förrutom att Doris skulle ha "will-to-please" och vara långsam in. Där står det fel i protokollet =) Måste ha blivit förväxlad med en annan hund.

All heder och ära till er domare. Vilken förmån ni har som får se alla dessa hundar. Som under prov får visa vilka bra egenskaper dom har. Tillsammans med föraren. För man är ju ett team. Det är du och hunden. Tillsammans som löser uppgifterna Det känns härligt att få ha kommit ända dit. Känns helt underbart!

Om jag ska sammanfatta provsäsongen med några få ord så får det bli dom här: Spännande. Jobbigt. Underbart. Roligt. Nervöst. Inspirerande. Motiverande. Händelserikt. Intressant.

A-provs kurs 20-21 september



Sus, Petra, Helena, Gunilla kom ner på fredags kvällen och vi hade det riktigt trevligt med middag och surr. Det var rolig att se dom igen. Vi for härifrån på lördags morgonen. Vi skulle ju inte så långt.

Gyllerboda hos Rödseth, var stopphalten och vi skulle bo på övervåningen i deras hus. Många hade samlats för att gå kurs. Vi startade med fika o teori för att sedan gå ut o se vad hundarna gör när dom håller i levande fågel. Alla hundarna klarade detta med glans.

På eftermiddagen gick vi på linje och hundarna skulle apportera dummies där rapphönsen befann sig. Det blev störningsträning av hög klass. Kvällen tillbringades runt matbordet. Det blev en tidig kväll med tanke på att morgondagen var en jakt.

Vi samlades och fick olika nummer som vi skulle hålla reda på under dagen. Vi gick på linje och skyttarna gick framför oss med sina spaniels som skötte jobbet med att hitta rapphönsen. Det var intressant att se hur dom jobbade och vilket jobb dom gör till skytten.

När fågeln stöttes upp o viltet var skjutet så fick vi turas om att ta fågel. Inte visste jag att en ny skjuten fågel luktade så lite och hur svårt det var att inte släppa hunden för långt då den kan störa jakten.

Jag fick verkligen en aha upplevelse angående vikten av närsöks användningen och att kunna styra hunden i rätt vind och i rätt område. Vind- tänket har jag (tycker jag själv) varit duktig på att tänka på i träningen. Men här fick vi se varför.

Dorran tyckte att det var väldigt roligt o spännande så jag fick tala om för henne att SÅ roligt var det inte och efter det så svarade hon på mina signaler. Sen var det svårt att hitta fågeln, men det kan bero på många olika saker.

Vi fick även ta in en ny skjuten hare. Där var det lättare för min del. Rakt linjetag och tänka på vinden för att sedan stoppa o vinkla höger till haren. Vi avslutade dagen med uppstekt palt som Gunilla hade med sig. GOTT! Sen var det åter en tidig kväll.

På måndagen for vi till Helena Lindström för att bli drillade i handlingen utav våra hundar. TACK för det. Det gjorde du bra Helena! Och det behövs. Jag gillar när folk säger vad dom ser. Petar på en. Hur ska man annars lära sig att bli bättre?!

Vi var först på åkern för hon ville se vad vi kunde. Sen började petningen. Långa dirigeringar. Närsök. Och löpor efter dummie -kastaren. Hela tiden "Vinden, vinden, och att släppa upp hunden".

Bytte sedan område för att gå i kuperad terräng. Jag måste leta upp liknande terräng för fortsatt träning. Här var det stenrös, små kullar, dolt av ris, smågranar m.m . Släppte du hunden FÖR långt så såg du inte vart den for. Och det är inte alltid du kan skick hunden i en rak linje pga. att hunden inte kan gå rätt fram i terrängen.

Här gäller det att ha stoppsignal samt närsök samt att tänka på att släppa dom tillräckligt upp i vind!

DEN dagen var så rolig, lärorik och väldigt petig! JAG ÄLSKADE ALLT! Tack Helena för en väldigt bra dag. Jag kommer gärna tillbaka.