Umeå, here we come!

Imorgon bär det av norrut. Träffa kompisar, träna, surra, titta på valpar, surra.....Kan det bli en bättre helg? Nej, det kan det inte! Helgen är fulltecknad! Synd bara att vi inte kunde åka upp redan idag så hade jag kunnat fara på Frks inomhusträning.

Jag har inte kunnat göra så mycket i veckan pga att jag har varit stel och haft väldigt ont i nacken. Men jag laddar batterierna för kommande övningar både i skog o på krog! Kommer dock ta det lite lugnare än sista ggn det var fest i Umeå. Då var det inte roligt dagarna (obs läs DAGARNA!) efter partyt. Men skoj var det så länge det roliga varade.

Idag hade jag en förföljare efter mig på OBS när jag var och handlade. Det var lite obehagligt faktiskt. Vart jag än gick så kom han efter mig. Stötte till mig några gånger när han gick nära. Riktigt otrevligt. Tänkte att jag inbillade mig men jag gick omkring på olika ställen, först vid hår vårdsprodukterna, maten, barnleksakerna, blommorna, m.m och tittade jag bakom mig så var han där.

Visst var det väl konstigt att han skulle titta på precis dom sakerna som jag tittade på? Eller? Jag kanske inbillade mig. Hur det nu än var så låste jag om mig när jag kom hem.

Häromdagen så släppte jag ut hundarna på kvällen innan vi skulle sova. Hundarna brukar springa runt huset och leka eller vad dom nu gör. Jag tittade efter ett tag ut genom fönstret i tvättstugan och ser en svans som viftar glatt, jag ser konturerna av en svansviftning eftersom vi har frostat glas på rutan, samtidigt som jag hör Yra skälla och vill in på framsidan? Hm. Vem var det som Dorran lekte med då? Inte var det Yra i alla fall eftersom hon ville in på framsidan.

Ibland händer det konstiga saker. Som att Yra står och stirrar glatt i hallen mot trappan eller morrar, för den delen, och det finns ingen där. Men så är hon ju snart 10 år. Kanske har hon en låtsas kompis...... eller inte. Jag känner då inte av något/någon. Det som inte syns finns inte. Hm...